Nu har det gått en månad sedan jag, Anders och Emma hade vår konsert på Mauritzberg, och vi vill tacka alla för den fina upplevelse det var för oss. Jag stod utanför dörren och lyssnade när Emma inledde med sina svängiga Gershwinpreludier, och sedan fortsatte tillsammans med Anders och en sonat av Beethoven. Från min plats lät det som väldigt fina framträdanden. Att sedan komma in i rummet och mötas av mänsklig värme i ordets alla bemärkelser var… speciellt! Det kändes väldigt naturligt att sätta sig ner och spela Bach; musiken ville komma ut, ni ville höra den och jag ville spela den. Att ha några åhörare bakom sig och nära bredvid var lite ovant men ganska mysigt. Jag tror dock att vi har nått vår maxgräns för publik i det rummet – om inte mamma och pappa bygger ut förstås.
Sedan Sjostakovitj. Visst hade vi övat och repat, men det var ändå ett relativt färskt verk för oss, som inte är någon fast ensemble, och vi var lite spända på hur det skulle gå. Jag tror att ni hjälpte oss att toppa, för det var väldigt kul att spela, och vi gjorde en av våra bästa versioner!
Ses snart!
/Marika
Kultur på Mauritzberg 